"Som det mesta här i världen så startade även Sme´ns Baglomma av en slump..."

Jag och min morbror Pälle spelade lite till och från och hade gjort detta sen barnsben.
Efter några års uppehåll så började vi att spela lite på skoj -93. Samma år fick vi en förfrågan om en spelning på Kristianstaddagarna  och till detta tackade vi ja. Det hela utspelade sig utanför huvudentrén vid Domus. Nu var det ju bara så, att vi hade ju inget egentligt band så vi frågade Jojje om han kunde tänka sig att spela bas och till detta tackade han ja. Nu tillhör det saken att Jojje har varit med oss och spelat förr så det var naturligt att fråga honom först. Vi hade även med en kille som hette Jerry, men han backade ur då han tyckte inte att det var riktigt hans grej. I stället kom det med en kille som hette Erik, han var några år yngre än oss andra och var med i cirka 1 år med början ungefär samma dag som vi skulle spela i Kristianstad. Till detta  hade vi repat in lite låtar som vi själva tyckte var bra och hade inte skrivit något eget material till denna spelning. Det var en salig blandning av allt från Nationalteatern till Cornelis, men andra dagen, av de tre som vi skulle spela där, skrev vi en låt som vi körde dagen därpå. Detta visade sig sedermera att det var just detta som var vår grej, att skriva eget alltså. Så sommaren gick sin gilla gång och vi hade lite ströspelningar.

Hösten -93 spelade vi in vår första kassett som döptes till "Vild & villig". Den blev lite av ett "lokalgenombrott". När Erik senare slutade, -94, så kom Micke Underdal med. Året därpå spelade vi in vår andra kassett som hette "Nu ä vi här igen". Så här i efterhand så blev det nog ett litet hastverk. Men hur som helst så sålde den bra. 1994 kom även Peter med. Han spelade klaviatur och vi andra tyckte att det var ett fantastiskt lyft och det gick spikrakt uppåt. Det var så mycket att vi höll köra slut på oss totalt.                       

I början av -95 så tyckte vi att nu var CD:n på så stark frammarsch att det var tvunget att göra en. Då gjorde vi "Gräjtest Sméhits". Det var en sammanställning med, vad vi tyckte, det bästa från de båda första kassetterna. Sommaren gick även detta år i ett hiskeligt tempo och på hösten var det åter dags att spela in en ny skiva. Det hela resulterade i "Galten Lasse" som kom ut fram mot juletid -95. Vi körde i denna sättningen fram till -96 då först Peter, sen Jojje och slutligen Micke slutade på egen begäran.  Nisse kom med i bandet detta år och han har varit med sen dess. Jojje hoppade även han på Smétåget igen och så gick det vidare.

Jag och Pälle hade ridit ut alla stormar och var, fram till Januari -98, stommen i Sméns. Då deklarerade Pälle att han kände sig mätt och ville satsa lite mer på den restaurangverksamhet han bedriver och räknade snabbt ut att tiden inte kom att räcka till allt.

-Slutar Pälle så slutar jag, sa Jojje.                                                                              

Jaha, kvar var jag och Nisse, helt ovetande om vad framtiden hade att erbjuda. Till saken hör att jag hade mer eller mindre komplett material till en ny skiva och vägrade resolut att trycka ner det i papperskorgen då jag tyckte materialet var alldeles för bra för att möta ett sådant öde. Jag ringde min gamle vän och Smékumpan Peter och frågade om livet hade lugnat ner sig en smula för hans del och om han kunde tänka sig att spela med Sméns igen.

Ja, det hade varit kul, svarade Peter. Vilka är vi?

Ja, det är jag och Nisse men vi har ingen basist än så länge, svarade jag.                                                       

-Det löser sig nog, sa Peter med sin extremt trygga och lugna stämma.

En sten föll från mitt hjärta. Vi diskuterade basistfrågan fram och tillbaka och den enda jag kom att tänka på var just Roger från Hässleholm. Nu visste jag ju att han var, förutom väldigt duktig, också upptagen, men han var, som sagt, den enda som jag kunde tänka mig, som skulle passa in i Sméns både mentalt och musikaliskt. Detta , trots att jag då kände honom väldigt måttligt. Jag tog mod till mig, harklade mig, och ringde upp Roger. Och tänka sig, han var intresserad.  Vi stämde träff och diskuterade saken. Vi kom överens om att prova förutsättningslöst och se vad det gav. Han deklarerade klart och tydligt att han redan spelade med "7even". Och att detta bandet kom i första hand. Vi andra respekterade detta och plötsligt så var Sme´ns Baglomma ett helt band igen. På hösten -98 påbörjade vi vår senaste inspelning "Slirar vidare" . Den har rönt mycket stor uppskattning och är på något sätt ett steg vidare utan att tappat Smésoundet. Vi är idag ett band som inte känner några krav och har fantastiskt roligt ihop.

Åren har nu gått och i år (2008) är det 10 år sedan nuvarande sättning bildades. Vi har fortfarande lika roligt ihop och under sommaren 2007 släppte vi en ny platta, kallad "Upplyser". Dagen innan vi spelade på Kristianstadsdagarna -07 så körde jag och hämtade plattorna hos tryckeriet utanför Köpenhamn.  Kvällen därpå kunde vi så hålla ett gigantiskt releaseparty på stora torg. Det var helt fantastiskt.

Låtarna på senaste skivan avhandlar allt från stort till smått. Exempelvis så tas existentiella frågor upp om statusjakt, globalisering och konsumtion upp i låten "Jag vill bara åka raggarbil" där det materialistiska tänkandet och den respektlöshet vi människor i västerlandet har inför moder jord får en knäpp på näsan. Hopplösheten, uppgivenheten samt sökandet efter lugnet symboliseras i form av en raggarbil där mullret av V8:an och det långsamma framförandet tillåter ett lugnare förhållningssätt. Egentligen grundar sig låten "I morse så gick solen upp" på samma tema. Jag älskar verkligen att leva men tycker att det är en j-a värld vi lever i.

Där finns givetvis mindre pretentiösa låtar också såsom "vikten av vikten" som handlar om vad som följer med i kölvattnet av övervikt. Ett par andra låtar, "Varför startar inte Volvon..." samt "Jag är inte deprimerad" betraktar vikten av att leva i nuet och inte så förbannat mycket i framtiden som många av oss har en tendens att göra och vikten av att göra den dag som är idag så bra som möjligt. Imorgon kan det faktiskt vara så att man inte finns mer. Livet är skört och den trygghet och tillfredsställelse jag känner just nu kan förvandlas till något vidrigt på bara en liten stund

Vi är synnerligen nöjda med plattan och hoppas att ni som köpt densamma också tycker att den bra. I vår smak absolut det bästa vi har gjort hittills. Ibland får man höra att "det gamla var bättre" och när jag hör det så kan jag förstå vad folk menar men jag brukar säga att de nog skulle vara ännu tröttare om man gav ut samma låtar på varje platta. Alla människor utvecklas, alla produkter utvecklas, hela världen utvecklas i en eller annan riktning. Så gör även ett band som t.ex. Sméns Baglomma. Det vore orimligt att tro, och önska, att det inte skulle ske för i så fall hade jag slutat att spela och skriva låtar för länge sedan. Att sedan kanske utvecklingen inte sker just i den riktningen som vissa personer önskar kan jag i så fall bara beklaga. Jag skriver trots allt inte låtar för andras skull utan givetvis för min egen. Om sedan någon vill lyssna på det så blir jag självklart både glad och stolt men det är som sagt inte huvudskälet till att jag/vi producerar nya alster.

Om det kommer fler plattor kan vi givetvis inte svara på. Får vi leva, ha hälsan och trivas tillsammans så blir det troligen så... men det står väl skrivet i stjärnorna?

hälsar / Jonne / Sméns Baglomma

[Start] [Bandet] [Historia] [Shop] [Skivor ] [Tour] [Texter]

©2000 Sme´ns Baglomma          Design och Produktion  Patric Jeppsson